Min storasyster bor i Burbank (på "andra sidan" Hollywoodkullen) och när vi hälsade på henne förra sommaren så åkte vi såklart över till Hollywood! Vi gick på Walk of Fame, ni vet gatan med alla stjärnor! Letade efter Kurt Cobain men kunde inte hitta den :( Namnen är verkligen sjuuuukt blandade, typ Tom Cruise kunde stå precis efter nästintill helt okända låtskrivare, inte alls som man tror att alla de största stjärnorna (pun intended) är på rad.

Fanns även en shoppinggata med bara massa dyra märken som Chanel, Dior, Miu Miu etc, man blev pank bara av att titta haha!

   Jag ska se om jag kan rota fram mina bilder från resan så kan jag visa er någon gång, om ni vill? :)

 

 

En av de coolaste resorna jag gjort (även om jag inte minns alltför mycket haha) var den till Sydafrika 2004. Vi var där i tre veckor och reste runt til Johannesburg, Godahoppsudden, var på safari i Krügerparken (riktigt ballt, rekommenderar!!), bodde i hyddor och såg en babianattack vid ett vallockarställe (standard). Vi avslutade med att åka till ön Mauritius utanför kusten, i en eller två veckor, supernice! :D

Ett riktigt fint land med väldigt trevligt folk och äcklig öl haha, som jag defintivt skulle vilja resa till igen! Fruktansvärt häftiga bilder kan tas :)

 

 

Det här är Johanna. Hon är glad. Och snabb. Och knäpp. Och vacker. Och just nu är hon i Florida, USA.

 

Hon är också den av mina bästa vänner som jag har känt längst. Vi träffades i slutet av femman, när jag började i hennes klass 5C. Vid julen i sexan, 2009, gav vi varandra varsitt bästishalsband i julklapp och sen dess har det varit vi. Nu under högstadiet skildes vi dock åt då hon var dum i huvudet och valde matteklass och jag var grym och valde kreativ, men vi har ändå försökt umgås och så, även om det inte blir lika ofta. Nu har vi dessutom valt olika gymnasium!

 

Nåja, sånt här är svårt att "glida isär" från, så jag tror att vi kommer att vara vänner läääänge. Annars kommer jag att se till att vi förblir det. Man kan inte rymma från mig, mohahahahahah (overly attached bestfriend).

 

 

 

 

 

Jag börjar gymnasiet till höst. Fml.

 

Det här är mitt sista sommarlov i grundskolan. Till höst börjar jag gymnasiet, och helt ärligt så känns det helt sjukt. Innan var jag bara extremt taggad (till och med på skolavslutningen), men nu har jag börjat få lite ångest över det hela. Läxor, uppgifter, tänk om lärarna är dåliga? Eleverna jobbiga? Jag ska dessutom gå Ekonomi-Ekonomi (marknadsföring) på Värmdö gymnasium, så mycket hårt plugg kommer det att bli, det vet jag! Har ju även fått veta att jag antagligen kommer att gå med folk från min gamla skola, vilket är typ det sista jag vill. Känns som att många andra väljer skola efter vänner, jag vill tvärtom slippa folk! Gymnasiet ska bli min nystart, liksom.

 

Fast samtidigt känns det bra. För några veckor sedan gick jag igenom i huvudet vad jag skulle sakna med skolan. Mikaela och Johanna - men vi kommer ju att ses på fritiden. Dramalektionerna och Jordi - jag får hälsa på på genrep och föreställningar, och jag ska ju dessutom börja på Calle Flygare till hösten!

Sen tog det stopp. Mer än så kommer jag inte att sakna. Så jag menar, det kan ju inte vara sådär jättefarligt att börja gymnasiet? Många säger ju att det är de tre bästa åren i deras liv, så upp till bevis! (Ni som hatar/hatade gymnasiet, shh, skräm inte upp mig mer än nödvändigt)

 

Och jag menar, skulle det bli totalt kaoz, det vill säga att jag hamnar i en mongoklass med mongolärare och verkligen inte pallar med det, kan jag alltid byta klass till Ekonomi-Juridikarna, eller i värsta fall byta skola. Men det kommer ju inte att hända, eller hur! Nej fan, nu taggar vi istället.

 

Japan var en helt magisk upplevelse! Vi var där julen '08 och hela staden (vi var i Tokyo) var upplyst. Julhälsningar på höga skyskrapor, fyrverkerier över himlen ... väldigt häftigt och fint! Folket var också helt underbart, väldigt artiga och trevliga, även om de inte förstod särskilt mycket engelska försökte de ändå hjälpa om man frågade om något. Många tittade dock, jag var superljusblond (min naturliga hårfärg!), 11 år - och längre än alla vuxna män! Haha, folk glodde verkligen ...

 

Ett sjukt häftigt land med mycket shopping och sevärdheter, rekommenderar verkligen att man åker dit!

 

När vi var i Brasilien, var vi vid Amazonasfloden, bodde i små flytande trähus, åkte på alligatorsafari, fiskade pirayor m.m. Tyvärr minns jag inte den här resan särskilt mycket - jag var bara 5 år gammal - utan har bara få enstaka minnen. Jag minns att när jag var den enda i båten som fick en köttätande piraya på kroken (pro) och att jag senare på kvällen inte ville äta den till middag eftersom jag var rädd att råka svälja tänder (som isåfall skulle suttit i ... köttet? Wtf?!). Jag minns när jag klappade en alligatorunge på magen. Det var några tjejer, ca 23 år gamla, med oss på resan och de frågade mina föräldrar om jag verkligen skulle med då jag "var så liten" och ändå inte skulle våga eller förstå något. Sen var det de som skrek när guiden kom med alligatorn och lät folk klappa, haha!

 

Den här ögonmakeupen är så enkel att det inte behövs någon tutorial - det är helt enkelt bara att lägga ögonskuggor i regnbågens färger (orange, gul, grön, blå, indigo, violett) och ljusa upp lite med en ljus shimmarshadow. Försök dock att undvika färgen röd som egentligen ska vara längst in i ögonvrån, då det får ditt öga att se sjukt och infekterat ut ...

Den här looken kan göras mer dramatisk genom att man kör klarare färger och upp mot ögonbryner, eller mer diskret genom att man suddar ut färgerna något med en mjuk, rund borste.

 

Som sagt kommer jag att under de här dagarna berätta om sex stycken resor jag gjort, och idag tänkte jag istället skriva om två resor jag skulle vilja göra, till två olika platser som skiljer sig ganska mycket åt även om de inte ligger superduperlångt ifrån varandra. Två helt olika klimat, djurliv, väder ... kan ni gissa vilka de är?

 

Australien är i alla fall ett av dem. Det verkar så otroligt vackert och helt underbart att åka på safari i den unika outbacken. Och tänk vilka bilder man skulle kunna ta!! Magiskt land ger en magisk resa. Förhoppningsvis ska jag och min familj resa dit nästa sommar/höst och jag längtar så galet mycket.

Som sagt, till ett helt annat land, eller en kontinent! Sydpolen!

 Det här är dock inget ställe jag vill stanna särskilt länge på eftersom, tja, det är Antarktis och det är kallt. Vill ta  en båt från typ Chile, åka till Sydpolen, gå av, ta fota "hej jag har varit här", kanske klappa någon pingvin och sedan åka tillbaka till en solsemester. Den största anledningen till att jag vill åka till Sydpolen är faktiskt för att när jag varit där (och i Australien/Nya Zeeland) så har jag varit på alla världens sex kontinenter!

Ganska häftigt va?

Hur många kontinenter har ni varit på? (Europa, Nordamerika, Sydamerika, Asien, Afrika, Antarktis)

 

Nu tänkte jag skriva om en lite allvarligare sak än smink, hår och mode, nämligen om fobin jag har som under en period begränsade mitt liv, och som fortfarande spökar ibland och får mig att må extremt dåligt: emetofobi, rädsla för att spy. Jag har inte en så överdriven rädsla som många andra har - till exempel är jag inte överdrivet hygienisk i köket, jag kan äta en lite brunfläckig banan, jag har varit på många utlandsresor till u-länder, etc, men jag går jämt och oroar mig för att jag eller någon annan kommer att spy. Det är på riktigt det värsta jag vet.

 

"Men ingen gillar väl att kräkas?" Nej, det fattar jag också, men emetofobi är mer än så. Den här sidan svarar väldigt bra på just den frågan:

"En fobi skiljer sig från en vanlig rädsla genom den irrationella och överdrivna ångest, orsakad av stimuli som är indivudell för varje fobiker.
Till exempel, många människor skulle inte vilja utforska grottor pga rädsla för ormar. Men en del människor med ormfobi (ophidiophobia) är rädda för att gå på trottoaren i Chicagos innerstad eftersom det skulle kunna finnas en orm där. 
Så, hundra miljoner människor kanske är rädda för att spy, men de förändrar inte sitt vardagsliv pga det, så som många emetofober gör. 
Rädslan tar all tid; för de flesta emetofober är den värsta rädslan att spy och inget annat. I vardagligt tal säger många fobiker att de hellre skulle dö än spy. (Vi hoppas att det är en överdrift.) Det är däremot ingen överdrift att ångesten för att spy förstör nästan hela dagen för många fobiker. "

 

Som sagt är det lite bättre nu, men för några år sedan, när fobin var som värst, var det ett rent helvete att gå i köpcentrum eller på stan. Ständigt tittade jag efter papperskorgar, toaletter, gatbrunnar, utgångar, gränder, etc, där jag skulle kunna spy, ifall att. Jag tittar fortfarande såhär, men nu kan jag slappna av åtminstone ett tag och behöver inte sitta och stirra på platsen hela tiden. Fanns det ingen plats för att spy, eller om det var så mycket folk att jag aldrig skulle hinna till en "safe zone" kunde jag få panik. Hjärtat klappar snabbare, svettningar, paniktankar, och självklart illamående vilket inte gjorde saken bättre.

 

Jag kan fortfarande få såna här attacker, men de är väldigt mycket mer sällsynta nu, i alla fall i så kraftig skala. Jag tål inte att prata om kräkningar, nämner någon att de är/precis har varit magsjuka lämnar jag rummet och bara att skriva den här texten gör att jag sitter kallsvettig och nästan hulkandes. Bara såhär långt har jag fått avbryta tre gånger innan jag kunnat fortsätta skriva. Ordet "spy", skrivet, uttalat, läst, eller hört, får mig att må illa. Ännu värre när jag känner minsta tecken på illamående, då får jag genast upp "tänk om jag måste spy" i huvudet och symptomen på magsjuka ökar drastiskt. Plötsligt blir jag kallsvettig, magen vänder sig och usch, ja.

 

Nu för tiden, när jag börjat bli äldre, undviker jag fester till skillnad från många andra ungdomar, just för att jag är panikrädd för att kräkas på fyllan och dagen efter. Jag har alltid längtat efter att ha egna barn (inte nu, men senare), det vill säga inga adoptioner, men är superrädd för att bli morgonsjuk under graviditeten. Jag har även supersvårt för att sitta längst in vid ett bord fyllt av människor, och jag vill gärna sitta så nära dörren som möjligt i klassrum och matsalar, just för att kunna springa iväg till toaletten om det skulle behövas. Det låter så oerhört fånigt, men jag kan inte hjälpa det. Jag följer hellre mina små "tvångstankar" och knep än utstår ångestattacker varje vecka ...

 

Något som dock är konstigt, är att jag spyr väldigt väldigt sällan. Jag kan räkna upp fyra tillfällen, som jag minns, dvs. inte från när jag var spädbarn etc, och jag har aldrig varit magsjuk. Tacka gud för det.

 

Något som kanske inte alla av er vet, är att jag tillsammans med min familj reser väldigt mycket. Jag har till och med tappat räkningen över hur många länder jag varit i, men det är strax över 23-24 om jag minns rätt!

Tänkte ta några (3) inlägg till att berätta om sex olika resor jag gjort, tänkte att det kunde vara kul att få höra om, och kanske ge er inspiration? :)

 

Vi börjar med ... Arizona, USA, Nordamerika och Singapore, Singapore, Asien.

 

 

Minns inte riktigt vilket år vi var i Arizona haha, men det var kanske runt 2005-2008? Verkligen ingen aning hahah. Himla otacksamt, jag vet, menmen. Vi var i alla fall där tack vare en väns bröllop, och måste säga att det är en helt fantastisk stat! Öken, öken, öken, stad, öken, sten, öken, Grand Canyon, öken, grönt, stad, öken. Typ. Vi var mestadels i staden Phoenix, men reste till bland annat Grand Canyon som ni ser på den andra bilden. Riktigt ballt, och jag rekommenderar verkligen er att åka dit om ni har möjlighet!! Kolla årstiderna bara, ni vill inte vara där på sommaren med de temperaturerna ... Galet varmt!

En så vacker plats, hade gärna åkt dit igen!

 

 

Ännu vackrare än Arizona, men som stad (eller land), är Singapore! Ett väldigt väldigt litet land på ynka 693km² (enligt Wikipedia). Landet är väldigt rent tack vare alla galna lagar som finns där, till exempel att man inte får tugga tuggummi, röka, mata fåglar eller låta bli att spola på offentliga toaletter. Bryter man mot något av detta får man dryga böter! Jag vet att det låter som ett skämt, men det är faktiskt helt sant!

Trots att staden, landet, är litet, har den extremt mycket att bjuda på. God mat, roliga turistattraktioner och som ni ser på bilden, magiska saker att se. Och det bästa av allt är att de pratar engelska, till skillnad från resten av Asien haha!

 

En av låtarna på min Spotify har jag döpt till "Nostalgi", och fyllt med gamla låtar som får mig att tänka på när jag var liten (gud vad gammal jag lät). Det här är bara några av låtarna! Det är superkul att lyssna på dem, och bli lite skrämd när man märker att man fortfarande kan alla låttexter utantill ...

 

Nu när jag ändå är bortrest och uppdateringen kommer att vara aningens sämre än vanligt, tänkte jag tipsa om en annan blogg ni kan läsa så länge!

 

Linn Ahlborgs blogg är, precis som min, inriktad på skönhet med en liten hint av vardag. Hon har grymt fina bilder, bra tips och själva hon är ju galet söt!

 

Taizé är en liten, kristen, stad i södra Frankrike, och det är alltså där jag är den här veckan då ni får leva på tidsinställda inlägg! De har en speciell sorts gudtjänster som innehåller mycket tystnad och enkla sånger, ljuständning och överhuvudtaget mysig stämning. På området campar man tillsammans med sina vänner, och det finns ett litet "centrum" eller vad man ska säga där man sitter på kvällarna och sjunger, pratar och umgås. Det finns inga anställda i Taizé (det är grundat av en munkorden), så alla besökare delar på sysslorna där. Förbereda mat, städa toaletter, informera nya besökare, osv ...

 

Jag är där för att ... tja, det verkade kul. Kyrkan annonserade om det, det var inte särskilt dyrt och jag älskar Frankrike, så jag och Hanna bokade in oss så fort vi kunde. Hon var ärligt mer taggad än jag var, men nu är vi båda lika speedade! Det ska bli så kul!! :D