Nu har jag och en annan tjej startat en skönhetsblogg tillsammans, som ni hittar [ här ]. Det kommer alltså inte att vara någon personlig bloggning utan endast en sida fylld med tips, tutorials och guider!

Ni kan t.ex. läsa om hur man rengör sina sminkborstar, gör en eyelinervinge eller ställa vilka frågor som helst i vår pågående frågestund!

Titta in vetja! Klicka på bilden för att komma till bloggen Beauty For Life :)

 

Igår hade filmen World War Z med älsklingsskådisen Brad Pitt premiär, men jag och Hanna var på Filmstaden Söder och såg på smygpremiär redan i torsdags. Vi gick mest dit för att det är Brad i huvudrollen, men alltså ojojoj så bra den var. Jag hade förväntat mig en vanlig ojaktazombiespangpangpangblodblodexplosionsplatteretc-rulle från Hollywood, men den här var så grymt mycket bättre. Genomtänkt story, det hände saker hela tiden och zombiesarna var så genomarbetade. De hade verkligen tänkt till ("hur blir en zombie till? Hur ser det ut? Hur känns det? Hur stor tankekapacitet har de? Hur målsökande är de?") och de var så jäkla läbbiga. Glöm sega hjärndöda varelser hahah, och tänk rovdjur.

Jag hade andan i halsen under alla 113 minuter, och den var så grymt bra!! SE DEN. 5 / 5 i betyg.

 

 

Den här förmiddagen har jag sovit länge, tagit en lång varm dusch och just nu sitter jag med ca 20 kg inpackning i håret för att lugna mitt blekta hår haha. Det blir en omgång moodblekning imorgon och seeeen är det i med färgen!! Först då får ni se vilken färg jag verkligen valde ;)

 

I eftermiddag drar jag däremot till teatern; de har sommarläger och sätter upp Peter Pan, och jag ska sminka! Ska bli grymt kul att sminka pirater, hehe. Alltid roligare att sminka onda än goda, antar att det är för att man får dra ut mer med mörkt smink? Jag vet inte, kul är det i alla fall. Ska fråga Kaptenen ifall jag får fota och lägga upp! :)

 

Förövrigt hoppas jag på lika bra väder som igår, jag satt ute i flera timmar och åt smultron. Svensk sommar ♥

 

... sura, gnälliga, otrevliga busschaufförer som gör ens dag faaar mycket sämre än vad den skulle behöva vara!! Igår till exempel, när jag satt på bussen påväg hem från polisen hade jag oturen att möta den otrevligaste busschauffören på länge.

Han sa inte hej när jag gick på utan blängde surt istället, gnällde på folk för att de hade hörlurar i när de gick på, inte hade busskortet i högsta hugg, eller sprang till bussen. Han hittade något fel på varenda passagerare!

Även om inte jag fick någon kommentar blev jag ändå surare, varför beter man sig ens så? Speciellt om man har ett serviceyrke?!

 

Visst, han kanske hade en dålig dag, kanske hans fru lämnat honom, eller så hade hans hund dött eller så hade någon tagit den sista kanelbullen i personalrummet i bussgaraget, vad vet jag. Och självklart får man vara på dåligt humör ibland! Men man borde inte ta ut det på andra, särskilt inte på kunder/passagerare/främlingar som inte gjort något fel!

Han kanske har haft sitt jobb aaaaaaslänge och helt enkelt är trött på det? Skaffa ett annat, sök i alla fall, och håll en glad och positiv fasad så länge. En av anledningarna kanske är att passagerare är otrevliga mot honom? Men hade han varit trevlig hade de också lett och varit glada! Ond cirkel.

 

Nej, fet diss till sura busschaufförer, eller servicemänniskor överhuvudtaget!!

Har läääänge velat ha en väska med inbyggda högtalare kan jag säga, och hur snyggt är inte creepers?! Dock blir dessa tre saker tillsammans en bra bit över mitt barnbidrag så det blir inte mycket mer än färg inhandlat idag!

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg innan jag går till bussen. Hanna svarar inte på mobilen så jag är rädd att hon försovit sig haha ... Slår ihjäl henne om hon har gjort det!

 

Har fixat tidsinställda till er så trots att jag är på stan hela dagen blir det uppdatering. Puss!

 

 

Sorry för låg uppdatering, men hade ingen tid till att blogga imorse! Jag åkte nämligen till ledningscentralen i Stockholm (där man tar emot 112-samtal och skickar ut polisbilar över hela Stockholm) för att vara på typ studiebesök under några timmar. Min mammas jobbarkompis känner en som jobbar där, så han fixade in mig haha.

Jag har velat bli polis i flera år, så det här var superkul! På själva centralen var det precis som på film; med stora skärmar, nyhetskanaler och övervakningskameror över stan. Det var verkligen asgrymt att se!

 

Imorgon blir det som sagt istället en heldag på stan med Hanna - shopping och biobesök inkluderat. Superkul! ♥

 

Imorgon drar jag och Hanna på bio! Vi ska se World War Z, mest för att vår lilla älskling Brad Pitt är med hehe. Jag har undvikit att titta på trailers, klipp och reviews då sådana brukar vara extremt duktiga på att spoila tvister, skämt och de bästa effekterna. Därför har jag inte heller någon aning om vad den handlar om förutom att pappan Brad spelar hamnar mitt i en zombieapokalyps. Låter la helt okej.

 

Innan dess ska vi dock dra till Shock alternativt Blue Fox för att köpa hårfärg! Hanna ska färga rosa och jag har inte riktigt bestämt mig. Det vinrödlilabruna äcklet ska bort i alla fall! Några förslag på ny, fräsch färg?

Fick hem en avi i brevlådan idag så drog och hämtade den, kan ni gissa vad det var?

 

*trumvirvel* ... det var såklart mina lösögonfransar från eBay som jag beställde för några veckor sen! Paketet var lite tillknycklat, men ögonfransarna såg precis ut som på produktbilden! De var verkligen superfina, tror dock att jag kommer beställa några mer täta, lite mer dramatiska fransar nästa gång. Vill ha wow-effekt istället för "naturliga" långa fransar!

 

Taizé, Frankrike, var en helt underbar plats! Jag mötte många nya människor, ändrade vissa åsikter och tankar inom min tro, och visst fick jag lite bränna också!

Precis som jag skrivit tidigare är Taizé en stor plats dit tusentals vuxna och ungdomar kommer varje år. Det är gudstjänster tre gånger om dagen, och mellan dem bibelstudier (inte alls lika tråkigt som det låter), aktiviteter & lekar, mat och jobb.

Jag och Hanna hamnade i "småbarnsgruppen" som vi kallade den, för ungdomar i åldrarna 15-16 år. De över 16 fick istället tilldelat jobb som de utförde varje dag - vi jobbade bara varannan.

I den gruppen blev man sen uppdelad i ännu mindre grupper om ca 10 pers. Jag och Hanna hamnade med tre portugisiska tjejer, två brittiska killar och fyra tyskar.

 

 

Det var en helt underbar grupp, första dagen var alla ganska asociala och satt med de som pratade samma språk, men efter det flöt det på superfint! Tyskarna lärde sig de svenska orden "toffla", "pulka" och "gaffel", haha. De tyckte att svenska var ett askul språk, för tydligen låter vi som bönder haha! I Tyskland säger nämligen bönderna "hej" istället för "hallo", och tja, de höll på att dö av skratt när vi sa "hej" till varandra och våra vänner ...

---

På campingen kunde man bo i tält eller baracker, och av någon korkad anledning hade jag och Hanna valt tält. Jag ångrade detta bittert (Hanna låg och sov och kunde inte ångra något alls för tillfället) en av nätterna då det regnade något förbannat. Jag trodde ärligt att vårt tält skulle rasa av monsun eller blåst!

 

Nåja, tältet höll, och med sina gula smileyballonger var det i alla fall det mest fab tältet på hela området.

 

Maten var något alldeles extra - man fick så att man klarade sig och blev mätt, men inte mer. T.ex. kunde man få en stor slev potatismos, två chicken nuggets, en skiva bröd och ett äpple. Första dagen trodde man aldrig att man skulle klara sig på så lite, men det gjorde man faktiskt. Man hade liksom en helt annan mättnadskänsla när man gick därifrån; man hade kunnat äta mer, men man var ändå nöjd.

Frukosten var dock väldigt snål, med ett-två bröd, två chokladstavar och en kopp uppvärmt iste. Där hade man velat ha lite mer!

 

För att sammanfatta det här extremt långa inlägget, skulle jag väl säga att resan till Taizé var en helt fantastisk upplevelse trots pajande bussar, galna spöregn och snålt med mat. Man lever där under en vecka utan överflöd, vilket i alla fall fick mig att uppskatta TV:n, sängen, varmvattenduschen och den fria tillgången till eluttag här hemma lite extra. En grym upplevelse och plats som jag definitivt kommer att besöka igen!

Åter till mitt hårdilemma. Jag har verkligen ingen aning om vilken färg jag ska köpa!

Jag trivs superbra i lila hår, det gör jag, men 1) den jag har nu har blivit så mörk och vinröd och ful och tråkig att jag kräks och 2) efter ett halvår är det dags för variaton.

 

Har tänkt på blått ett tag, hade varit grymt att ha det tillsammans med rosa sprayfläckar också på Monsters Univeristy-premiären för att matcha Sullys päls (ja jag är en nörd). Efter lite googling har jag dock fått reda på att blått hår är ett rövhål att ta hand om och underhålla, och inte fan pallar jag färga om varje vecka!

Den ljusa lila är fin, men tror att den åker ur rätt lätt med, haha. Plus att den lätt kan se dammig och grå ut eftersom den är så ljus och pudrig!

Det sista alternativet jag funderat på är rätt likt den färgen jag har nu, fast mer åt det rosalila hållet. Fast det är ändå liksom inte lilalila. Frågan är bara om det är tråkigt att färga till den här som är så lik min nuvarande färg?

 

Vad tycker ni?? Snälla kommentera och hjälp mig i detta livsavgörande val!

Det här är Mikaela. Hon är vacker, egentligen. Jättevacker verkligen. Hon och jag träffades i sjuan när vi började samma klass, men skulle väl inte säga att vi blev nära bästisar förrän i nian. Synd, det är verkligen en vänskap som jag värdesätter och vill ha kvar länge!!

Mikaela är blond, söt, fin, snäll, rolig, konstig, dräggig, korkad, galen, kort och som sagt vacker.

 

Hon kommer även att vara hatisk när hon märker att jag lagt upp de här bilderna för 100+ läsare, hehe. Nåja. Det var det värt. c:

 

Jag kom hem imorse vid halv sex, men har sedan dess sovit, kollat på Monsters, Inc. sovit, ätit fläskkotletter (så jäkla gott med kött efter en vecka med pasta, potatismos, bönor och linser!!) och halvt gråtit över att min bloggstatistik gått ner till en knapp tiondel av vad jag hade innan jag reste till Frankrike. Jag trodde att tidsinställda inlägg skulle hålla kvar i alla fall några fler!?

 

Imorgon är planen att bli färdig med uppackningen (varför tar alltid den så jäkla lång tid?), förhoppningsvis dra ut och springa, och självklart blogga mer om min upplevelse i Taizé! Det var verkligen helt underbart och jag längtar till nästa år då jag kan åka dit igen. Underbara människor, fantastiska gudstjänster och helt okej väder. Kärlek! ♥

 

HEJ JAG VILL OCKSÅ VARA MAINSTREAM OCH TIPSA OM ETT SPEL ALLA REDAN SPELAR

 

The Simpsons Tapped Out är ett grymt kul, men beroendeframkallande, spel som finns både till Android och iOS (antar att det finns till Windowstelefoner också!). Det har liiiite samma idé som Farmville och alla de andra spelen i den kategorin - man ska bygga, odla, skicka invånare på uppdrag, osv osv. Man samlar pengar och donuts (som sedlarna i Farmville) för att kunna uppgradera sin stad.

 

Det här är min lilla pärla, min skrivmaskin. Visst är den fin?

Jag fick den i födelsedagspresent det här året (eller julklapp förra året?) av  mammas vännina Marie (därav mellannamnet) och jag tycker så mycket om den! Jag har av någon anledning haft en grej för skrivmaskiner, tycker de är grymt fina och jätteroliga att skriva på haha! Den är här dessutom extra cool, för den kan skriva med både svart och rött ... ;)

Bläckrullarna håller dock på att torka, och jag vet inte vart man kan köpa nya :( Det är så svårt att hitta tillbehör till sånt som ingen använder längre ..!

 

Undrar ni över namnet? Som sagt är Marie efter hon jag fick den av, Elisabeth är hennes mellannamn och Olga ... tja. Det är ett perfekt skrivmaskinsnamn helt enkelt. ♥

Det här är Fanny. Och jag. Och min sneda lakritsmustasch från Lagerhaus.

 

Fanny är, precis som alla mina bästa vänner, väldigt speciell hon med. Vi möttes för ca 2,5 år sen när jag började på Ormteatern där hon gick sedan tidigare. När vi upptäckt att båda älskar Monty Python, John Cleese och dålig humor, gifte vi oss vid strandkanten vid Rudan och det blev en tradition för varje läger och år vi var på teatern. Tror att vi gift oss typ fyra gånger, haha!

Fanny är knäpp, galen, mongo, korkad, störig, smal, singel, och allmänt konstig. Och min bästa vän.

 

 

Min storasyster bor i Burbank (på "andra sidan" Hollywoodkullen) och när vi hälsade på henne förra sommaren så åkte vi såklart över till Hollywood! Vi gick på Walk of Fame, ni vet gatan med alla stjärnor! Letade efter Kurt Cobain men kunde inte hitta den :( Namnen är verkligen sjuuuukt blandade, typ Tom Cruise kunde stå precis efter nästintill helt okända låtskrivare, inte alls som man tror att alla de största stjärnorna (pun intended) är på rad.

Fanns även en shoppinggata med bara massa dyra märken som Chanel, Dior, Miu Miu etc, man blev pank bara av att titta haha!

   Jag ska se om jag kan rota fram mina bilder från resan så kan jag visa er någon gång, om ni vill? :)

 

 

En av de coolaste resorna jag gjort (även om jag inte minns alltför mycket haha) var den till Sydafrika 2004. Vi var där i tre veckor och reste runt til Johannesburg, Godahoppsudden, var på safari i Krügerparken (riktigt ballt, rekommenderar!!), bodde i hyddor och såg en babianattack vid ett vallockarställe (standard). Vi avslutade med att åka till ön Mauritius utanför kusten, i en eller två veckor, supernice! :D

Ett riktigt fint land med väldigt trevligt folk och äcklig öl haha, som jag defintivt skulle vilja resa till igen! Fruktansvärt häftiga bilder kan tas :)

 

 

Det här är Johanna. Hon är glad. Och snabb. Och knäpp. Och vacker. Och just nu är hon i Florida, USA.

 

Hon är också den av mina bästa vänner som jag har känt längst. Vi träffades i slutet av femman, när jag började i hennes klass 5C. Vid julen i sexan, 2009, gav vi varandra varsitt bästishalsband i julklapp och sen dess har det varit vi. Nu under högstadiet skildes vi dock åt då hon var dum i huvudet och valde matteklass och jag var grym och valde kreativ, men vi har ändå försökt umgås och så, även om det inte blir lika ofta. Nu har vi dessutom valt olika gymnasium!

 

Nåja, sånt här är svårt att "glida isär" från, så jag tror att vi kommer att vara vänner läääänge. Annars kommer jag att se till att vi förblir det. Man kan inte rymma från mig, mohahahahahah (overly attached bestfriend).

 

 

 

 

 

Jag börjar gymnasiet till höst. Fml.

 

Det här är mitt sista sommarlov i grundskolan. Till höst börjar jag gymnasiet, och helt ärligt så känns det helt sjukt. Innan var jag bara extremt taggad (till och med på skolavslutningen), men nu har jag börjat få lite ångest över det hela. Läxor, uppgifter, tänk om lärarna är dåliga? Eleverna jobbiga? Jag ska dessutom gå Ekonomi-Ekonomi (marknadsföring) på Värmdö gymnasium, så mycket hårt plugg kommer det att bli, det vet jag! Har ju även fått veta att jag antagligen kommer att gå med folk från min gamla skola, vilket är typ det sista jag vill. Känns som att många andra väljer skola efter vänner, jag vill tvärtom slippa folk! Gymnasiet ska bli min nystart, liksom.

 

Fast samtidigt känns det bra. För några veckor sedan gick jag igenom i huvudet vad jag skulle sakna med skolan. Mikaela och Johanna - men vi kommer ju att ses på fritiden. Dramalektionerna och Jordi - jag får hälsa på på genrep och föreställningar, och jag ska ju dessutom börja på Calle Flygare till hösten!

Sen tog det stopp. Mer än så kommer jag inte att sakna. Så jag menar, det kan ju inte vara sådär jättefarligt att börja gymnasiet? Många säger ju att det är de tre bästa åren i deras liv, så upp till bevis! (Ni som hatar/hatade gymnasiet, shh, skräm inte upp mig mer än nödvändigt)

 

Och jag menar, skulle det bli totalt kaoz, det vill säga att jag hamnar i en mongoklass med mongolärare och verkligen inte pallar med det, kan jag alltid byta klass till Ekonomi-Juridikarna, eller i värsta fall byta skola. Men det kommer ju inte att hända, eller hur! Nej fan, nu taggar vi istället.

 

Japan var en helt magisk upplevelse! Vi var där julen '08 och hela staden (vi var i Tokyo) var upplyst. Julhälsningar på höga skyskrapor, fyrverkerier över himlen ... väldigt häftigt och fint! Folket var också helt underbart, väldigt artiga och trevliga, även om de inte förstod särskilt mycket engelska försökte de ändå hjälpa om man frågade om något. Många tittade dock, jag var superljusblond (min naturliga hårfärg!), 11 år - och längre än alla vuxna män! Haha, folk glodde verkligen ...

 

Ett sjukt häftigt land med mycket shopping och sevärdheter, rekommenderar verkligen att man åker dit!

 

När vi var i Brasilien, var vi vid Amazonasfloden, bodde i små flytande trähus, åkte på alligatorsafari, fiskade pirayor m.m. Tyvärr minns jag inte den här resan särskilt mycket - jag var bara 5 år gammal - utan har bara få enstaka minnen. Jag minns att när jag var den enda i båten som fick en köttätande piraya på kroken (pro) och att jag senare på kvällen inte ville äta den till middag eftersom jag var rädd att råka svälja tänder (som isåfall skulle suttit i ... köttet? Wtf?!). Jag minns när jag klappade en alligatorunge på magen. Det var några tjejer, ca 23 år gamla, med oss på resan och de frågade mina föräldrar om jag verkligen skulle med då jag "var så liten" och ändå inte skulle våga eller förstå något. Sen var det de som skrek när guiden kom med alligatorn och lät folk klappa, haha!

 

Den här ögonmakeupen är så enkel att det inte behövs någon tutorial - det är helt enkelt bara att lägga ögonskuggor i regnbågens färger (orange, gul, grön, blå, indigo, violett) och ljusa upp lite med en ljus shimmarshadow. Försök dock att undvika färgen röd som egentligen ska vara längst in i ögonvrån, då det får ditt öga att se sjukt och infekterat ut ...

Den här looken kan göras mer dramatisk genom att man kör klarare färger och upp mot ögonbryner, eller mer diskret genom att man suddar ut färgerna något med en mjuk, rund borste.

 

Som sagt kommer jag att under de här dagarna berätta om sex stycken resor jag gjort, och idag tänkte jag istället skriva om två resor jag skulle vilja göra, till två olika platser som skiljer sig ganska mycket åt även om de inte ligger superduperlångt ifrån varandra. Två helt olika klimat, djurliv, väder ... kan ni gissa vilka de är?

 

Australien är i alla fall ett av dem. Det verkar så otroligt vackert och helt underbart att åka på safari i den unika outbacken. Och tänk vilka bilder man skulle kunna ta!! Magiskt land ger en magisk resa. Förhoppningsvis ska jag och min familj resa dit nästa sommar/höst och jag längtar så galet mycket.

Som sagt, till ett helt annat land, eller en kontinent! Sydpolen!

 Det här är dock inget ställe jag vill stanna särskilt länge på eftersom, tja, det är Antarktis och det är kallt. Vill ta  en båt från typ Chile, åka till Sydpolen, gå av, ta fota "hej jag har varit här", kanske klappa någon pingvin och sedan åka tillbaka till en solsemester. Den största anledningen till att jag vill åka till Sydpolen är faktiskt för att när jag varit där (och i Australien/Nya Zeeland) så har jag varit på alla världens sex kontinenter!

Ganska häftigt va?

Hur många kontinenter har ni varit på? (Europa, Nordamerika, Sydamerika, Asien, Afrika, Antarktis)

 

Nu tänkte jag skriva om en lite allvarligare sak än smink, hår och mode, nämligen om fobin jag har som under en period begränsade mitt liv, och som fortfarande spökar ibland och får mig att må extremt dåligt: emetofobi, rädsla för att spy. Jag har inte en så överdriven rädsla som många andra har - till exempel är jag inte överdrivet hygienisk i köket, jag kan äta en lite brunfläckig banan, jag har varit på många utlandsresor till u-länder, etc, men jag går jämt och oroar mig för att jag eller någon annan kommer att spy. Det är på riktigt det värsta jag vet.

 

"Men ingen gillar väl att kräkas?" Nej, det fattar jag också, men emetofobi är mer än så. Den här sidan svarar väldigt bra på just den frågan:

"En fobi skiljer sig från en vanlig rädsla genom den irrationella och överdrivna ångest, orsakad av stimuli som är indivudell för varje fobiker.
Till exempel, många människor skulle inte vilja utforska grottor pga rädsla för ormar. Men en del människor med ormfobi (ophidiophobia) är rädda för att gå på trottoaren i Chicagos innerstad eftersom det skulle kunna finnas en orm där. 
Så, hundra miljoner människor kanske är rädda för att spy, men de förändrar inte sitt vardagsliv pga det, så som många emetofober gör. 
Rädslan tar all tid; för de flesta emetofober är den värsta rädslan att spy och inget annat. I vardagligt tal säger många fobiker att de hellre skulle dö än spy. (Vi hoppas att det är en överdrift.) Det är däremot ingen överdrift att ångesten för att spy förstör nästan hela dagen för många fobiker. "

 

Som sagt är det lite bättre nu, men för några år sedan, när fobin var som värst, var det ett rent helvete att gå i köpcentrum eller på stan. Ständigt tittade jag efter papperskorgar, toaletter, gatbrunnar, utgångar, gränder, etc, där jag skulle kunna spy, ifall att. Jag tittar fortfarande såhär, men nu kan jag slappna av åtminstone ett tag och behöver inte sitta och stirra på platsen hela tiden. Fanns det ingen plats för att spy, eller om det var så mycket folk att jag aldrig skulle hinna till en "safe zone" kunde jag få panik. Hjärtat klappar snabbare, svettningar, paniktankar, och självklart illamående vilket inte gjorde saken bättre.

 

Jag kan fortfarande få såna här attacker, men de är väldigt mycket mer sällsynta nu, i alla fall i så kraftig skala. Jag tål inte att prata om kräkningar, nämner någon att de är/precis har varit magsjuka lämnar jag rummet och bara att skriva den här texten gör att jag sitter kallsvettig och nästan hulkandes. Bara såhär långt har jag fått avbryta tre gånger innan jag kunnat fortsätta skriva. Ordet "spy", skrivet, uttalat, läst, eller hört, får mig att må illa. Ännu värre när jag känner minsta tecken på illamående, då får jag genast upp "tänk om jag måste spy" i huvudet och symptomen på magsjuka ökar drastiskt. Plötsligt blir jag kallsvettig, magen vänder sig och usch, ja.

 

Nu för tiden, när jag börjat bli äldre, undviker jag fester till skillnad från många andra ungdomar, just för att jag är panikrädd för att kräkas på fyllan och dagen efter. Jag har alltid längtat efter att ha egna barn (inte nu, men senare), det vill säga inga adoptioner, men är superrädd för att bli morgonsjuk under graviditeten. Jag har även supersvårt för att sitta längst in vid ett bord fyllt av människor, och jag vill gärna sitta så nära dörren som möjligt i klassrum och matsalar, just för att kunna springa iväg till toaletten om det skulle behövas. Det låter så oerhört fånigt, men jag kan inte hjälpa det. Jag följer hellre mina små "tvångstankar" och knep än utstår ångestattacker varje vecka ...

 

Något som dock är konstigt, är att jag spyr väldigt väldigt sällan. Jag kan räkna upp fyra tillfällen, som jag minns, dvs. inte från när jag var spädbarn etc, och jag har aldrig varit magsjuk. Tacka gud för det.