Det där mongot ni ser till vänster på bilderna, det är Hanna, en av mina finaste, bästaste vänner. För många hundra år sen gick vi i samma skola, i parallellklasser, men pratade aldrig med varandra. Sen, under hösten 2011, hamnade vi i samma konfagrupp. Vi snackade, blev vänner, men inte mycket mer än det - förrän resan till Assisi.

Vi bodde i samma rum i en vecka och var helt enkelt tvingade att stå ut med varandra. Vi kom varandra extremt nära, märkte hur obehagligt lika vi tänkte trots totalt olika intressen, musiksmak och liv, och vi hittade vår soulmate. Eller ja, Sålmäjt som vi skriver och säger. ♥

 

Även fast vi bara varit bästa vänner, själsfränder, Sålmäjts i drygt ett år, känns det som att vi känt varandra hela livet, och så kommer det att förbli. Den här kvinnan är gudmor till mina barn vafan!