Taizé, Frankrike, var en helt underbar plats! Jag mötte många nya människor, ändrade vissa åsikter och tankar inom min tro, och visst fick jag lite bränna också!

Precis som jag skrivit tidigare är Taizé en stor plats dit tusentals vuxna och ungdomar kommer varje år. Det är gudstjänster tre gånger om dagen, och mellan dem bibelstudier (inte alls lika tråkigt som det låter), aktiviteter & lekar, mat och jobb.

Jag och Hanna hamnade i "småbarnsgruppen" som vi kallade den, för ungdomar i åldrarna 15-16 år. De över 16 fick istället tilldelat jobb som de utförde varje dag - vi jobbade bara varannan.

I den gruppen blev man sen uppdelad i ännu mindre grupper om ca 10 pers. Jag och Hanna hamnade med tre portugisiska tjejer, två brittiska killar och fyra tyskar.

 

 

Det var en helt underbar grupp, första dagen var alla ganska asociala och satt med de som pratade samma språk, men efter det flöt det på superfint! Tyskarna lärde sig de svenska orden "toffla", "pulka" och "gaffel", haha. De tyckte att svenska var ett askul språk, för tydligen låter vi som bönder haha! I Tyskland säger nämligen bönderna "hej" istället för "hallo", och tja, de höll på att dö av skratt när vi sa "hej" till varandra och våra vänner ...

---

På campingen kunde man bo i tält eller baracker, och av någon korkad anledning hade jag och Hanna valt tält. Jag ångrade detta bittert (Hanna låg och sov och kunde inte ångra något alls för tillfället) en av nätterna då det regnade något förbannat. Jag trodde ärligt att vårt tält skulle rasa av monsun eller blåst!

 

Nåja, tältet höll, och med sina gula smileyballonger var det i alla fall det mest fab tältet på hela området.

 

Maten var något alldeles extra - man fick så att man klarade sig och blev mätt, men inte mer. T.ex. kunde man få en stor slev potatismos, två chicken nuggets, en skiva bröd och ett äpple. Första dagen trodde man aldrig att man skulle klara sig på så lite, men det gjorde man faktiskt. Man hade liksom en helt annan mättnadskänsla när man gick därifrån; man hade kunnat äta mer, men man var ändå nöjd.

Frukosten var dock väldigt snål, med ett-två bröd, två chokladstavar och en kopp uppvärmt iste. Där hade man velat ha lite mer!

 

För att sammanfatta det här extremt långa inlägget, skulle jag väl säga att resan till Taizé var en helt fantastisk upplevelse trots pajande bussar, galna spöregn och snålt med mat. Man lever där under en vecka utan överflöd, vilket i alla fall fick mig att uppskatta TV:n, sängen, varmvattenduschen och den fria tillgången till eluttag här hemma lite extra. En grym upplevelse och plats som jag definitivt kommer att besöka igen!